Norge, mitt älskade Norge <3
Jag har en otroligt stark kärlek till vårat grannland Norge. En sorts kärlek som är svår att beskriva, och jag vet egentligen inte vad det är med Norge som har fått mig att känna denna kärlek.
Jag har många år kännt den här speciella känslan när jag tänker på Norge och den känslan har bara växt sig starkare. Sedan åttan har jag sagt till mina nära och kära att efter studenten så ska jag flytta till Norge och arbeta. Visst gjorde jag det, men det blev inte rätt den gången. Jag fick jobb, jag hittade efter mycket om och men en bostad och jag flyttade upp. Sedan gick det utför.
Upptäckte efter en tid att boendet var ett riktigt råtthål som bara blev värre och värre med tiden, fick inte förlängt på köttfabriken jag jobbade på och fick hoppa runt på olika vikariat och det kunde gå veckor utan ett enda samtal om jobb. Jag började må otroligt dåligt psykiskt över att de jag flyttade tillsammans med hittade nytt boende och fick ny anställning på köttfabriken.
Jag klarade tillslut inte av det, jag fick panik och ångest över hur jag själv skulle göra. Skulle jag försöka mig på att leta upp ett nytt boende och bo själv i en lägenhet, skulle jag bo kvar i råtthålet, skulle jag söka jobb på nya ställen? Jag fick panik och ångest och kände att hur jag än gör, så kommer det att bli fel.
Så jag valde att flytta hem igen. Hem till tryggheten, där skulle det nog finnas jobb ändå. Trodde jag.
Har inte jobbat speciellt mycket och de pengar som jag faktiskt tjänade i Norge är sedan länge slut.
När jag sitter och tittar på bilder eller läser igenom mina inlägg som jag skrev så kommer tårarna. Jag gråter så mycket så jag tillslut inte ser vad det står eller vad bilden föreställer. För jag saknar det så galet mycket. Trotts paniken och ångesten mot slutet så är det här helt seriöst det bästa som någonsin har hänt mig.
Norge är mitt land. Det är i Norge jag kommer att spendera mest tid i under mitt liv. Jag ska skaffa hus, jobb och familj i det där landet.
Det är massor som har frågat mig om jag tog rätt beslut att flytta hem. Jag har haft sjukt svårt att svara på den frågan, men jag har nog faktiskt kommit fram till ett ordentligt svar.
Ja, som läget var just då, hur jag mådde just då, så var det rätt beslut.
Jag vet helt ärligt inte hur min livssituation hade sett ut om jag hade stannat kvar. Sund hade den nog garanterat inte varit. Att flytta hem var min räddning och rätt beslut. Men rätt beslut behöver inte betyda att man egentligen ville, för det gjorde jag absolut inte.
Jag ska avsluta med att säga att jag absolut inte är klar med Norge, att jag kommer att flytta upp igen. Förhoppningsvis så flyttar jag den gången upp för att stanna för gott. För att leva resten av mitt liv där. För det är i Norge jag hör hemma.
Världens bästa land! <3
